-

En av de viktigaste saker som finns i min värld är att man alltid är ärlig och öppen tillbaka mot mig. Att man inte utnyttjar mitt förtroende. Jag har haft tillräckligt många människor i mitt liv som har behandlat mig som skit och gått bakom ryggen på mig. Så jag tål  inte nya människor som tror att de kan göra vad de vill och sedan komma undan med det, de har inte längre någon plats i mitt liv.

-

Om man tycker att jag är en jävla idiot och säger det to my face så är det okej. Går man bakom ryggen på mig och säger saker och sedan förnekar att man ens tänkt den tanken, då kan man lika gärna dra från mitt liv. Kritiserar man mig negativt så är det okej, det är ett sätt för mig att förbättra mig själv som person. Bara man är ärlig så är det okej. Jag tål inte mytomaner och dylikt, de tar för mycket energi.

---

Nu spårade jag nog lite från det jag ville ha sagt men.. ibland behöver det komma ut.

Som sagt, jag tål väldigt mycket, jag tillåter väldigt mycket i mitt förhållande. Men när den jag litar mest på här i världen undanhåller saker från mig, för att personen i fråga själv vet att det är FEL.. då har det gått för långt. Allt jag ber om är ärlighet och det har jag alltid sagt, det är allt jag ber om.

-

Jag skiter fullständigt i om man skämtar med folk om sex och att man ska ligga. Jag skiter fullständigt i att någon full människa helt plötsligt kysser ens pojkvän. Jag skiter fullständigt i vilka man umgås med, kön, ex what ever. För jag har tillit till de jag älskar. Men när ärligheten börjar svikta, då börjar även min tillit att svikta.

-

När ens pojkvän hör av sig mer till en ny tjejkompis än vad han gör till mig, när han pratar mer med henne än med mig, när han hittar på mer saker med henne än med mig. Då börjar jag undra, vart vårt förhållande är påväg. Då börjar jag undra vad jag betyder för det här förhållandet. Om det här verkligen är vad han vill..

-

Jag vill inte tänka så. Jag vill inte känna såhär. Men vad ska jag göra då? Jag vet inte ens hur jag ska bete mig, tänka eller tycka längre.