HemNeliza Mae
Jag ska berätta en liten historia för er om en liten flicka vid namn Neliza Mae. Jag träffade henne när hon var knappt 2 år. Och när jag fick höra hennes "tidigare historia" så gick mitt hjärta sönder litegrann. Hennes mamma misshandlade henne både psykiskt och fysiskt. Hon satt och skrek åt henne och nöp henne och gud vet vad. Tills en dag då en människa med ett oerhört stort hjärta satte stopp för det. Det var en kvinna som jobbade på sjukhuset där jag hade min utomlandspraktik som sa ifrån. Hon sa till modern till lilla Neliza "Nu slutar du omedelbart med att misshandla henne på det här viset eller så lämnar du henne här på sjukhuset!" Och vad gjorde modern tror ni? Hon går därifrån och bara lämnar sitt barn..
Hur kan man misshandla sitt barn, hur kan man ens bara tänka tanken på att lämna sitt eget kött och blod utan att se till att hon får det bra?? Vad är det för en människa? Kall, det är vad hon är. När jag fick träffa lilla Neliza så såg jag på henne att hon inte var som andra barn, för det första så trodde jag att hon var knappt 1 år men hon var faktiskt 1 år och 7 månader då. Hon var undernärd vilket man kunde se på hennes uppsvällda mage, hon är blind, kan inte prata, kan inte gå, kan inte krypa och hon kan inte ens sitta upprätt själv. Fick även förklarat för mig att hon hade en hjärnskada sen tidigare då hon av någon anledning "ramlat ur sängen" när hon bodde hos sin mor. Ska det ens kunna hända? ..
Det finns så mycket jag skulle kunna berätta om den här flickan, men det här inlägget är redan långt. Men vi kan hoppa över en del och fortsätta med att jag en dag fick höra från doktorn som har hand om sjukhuset där de tar hand om henne just nu, att hon har en sjukdom. En sjukdom jag inte minns namnet på, men jag vet vad det gör med henne. Hennes hjärna utvecklas inte utan den tillbaka bildar sig, "krymper ihop" om man säger så och vilket innebär att om hon har tur så har hon (max) 10 fina år kvar att leva.. Välden är orättvis. Jag menar kom igen, att få ett sånt besked gällande en knappt 2 åring.
Nu idag när jag frågade hur det var med Neliza, så sa doktorn att hon inte mår så bra. Hon får regelbundna kramp anfall och hon måste till neurologen igen för att kolla upp det. Mitt hjärta gör så ont när jag tänker på hela den här situationen och jag känner mig så liten. Jag vill hjälpa henne, jag vill ta hit henne till Sverige och ge henne all den hjälp hon skulle kunna få här. För där borta i Filippinerna är allt så komplicerat och vad kan ett fattigt litet sjukhus göra? Speciellt nu när myndigheterna vill ta henne därifrån och placera henne nånstans.. Men jag har varken pengar eller någonting för att hjälpa henne känns det som. Där borta handlar allt om pengar och dessutom så känns det som om jag är för ung för att adoptera henne.. Jag skulle vilja samla människor som skulle vara villiga att hjälpa.. men jag vet inte hur. Jag känner mig så liten.
Men en sak ska ni veta, jag älskar henne. Jag älskar dig Neliza Mae, bara att jag fick bli din gudmor betyder mer än allt i världen för mig. Du är så fin. Mahal kita♥
Det finns så mycket jag skulle kunna berätta om den här flickan, men det här inlägget är redan långt. Men vi kan hoppa över en del och fortsätta med att jag en dag fick höra från doktorn som har hand om sjukhuset där de tar hand om henne just nu, att hon har en sjukdom. En sjukdom jag inte minns namnet på, men jag vet vad det gör med henne. Hennes hjärna utvecklas inte utan den tillbaka bildar sig, "krymper ihop" om man säger så och vilket innebär att om hon har tur så har hon (max) 10 fina år kvar att leva.. Välden är orättvis. Jag menar kom igen, att få ett sånt besked gällande en knappt 2 åring.
Nu idag när jag frågade hur det var med Neliza, så sa doktorn att hon inte mår så bra. Hon får regelbundna kramp anfall och hon måste till neurologen igen för att kolla upp det. Mitt hjärta gör så ont när jag tänker på hela den här situationen och jag känner mig så liten. Jag vill hjälpa henne, jag vill ta hit henne till Sverige och ge henne all den hjälp hon skulle kunna få här. För där borta i Filippinerna är allt så komplicerat och vad kan ett fattigt litet sjukhus göra? Speciellt nu när myndigheterna vill ta henne därifrån och placera henne nånstans.. Men jag har varken pengar eller någonting för att hjälpa henne känns det som. Där borta handlar allt om pengar och dessutom så känns det som om jag är för ung för att adoptera henne.. Jag skulle vilja samla människor som skulle vara villiga att hjälpa.. men jag vet inte hur. Jag känner mig så liten.
Men en sak ska ni veta, jag älskar henne. Jag älskar dig Neliza Mae, bara att jag fick bli din gudmor betyder mer än allt i världen för mig. Du är så fin. Mahal kita♥
Kommentarer
Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ En mammas blogg
Vad fint skrivet. Usch så hemsk berättelse om hennes mamma :( Fy så ledsen man blir. Förstår inte heller hur man kan göra sitt barn illa o ge barnet men för livet, fy!
Josefin
Det finns då ingen rättvisa i världen :/
Trackback
