Det måste vara så

Jag har gått för långt, kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år
För ljus att nå. Så djupa sår 
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
Men jag vänder om, än en gång
Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt

Allting börjar om. Jag kan börja om
Jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig
När allting börjar om

Jag har gått så långt, nästan blivit van
Historien upprepar sig och slutar alltid likadant
Sidan som går vidare har någon redan rivit av
Så jag griper tag i vita blad
Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rätt
Hade väl du aldrig kunnat genomskåda allt som skett
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt
Förlåt att jag aldrig någonsin sagt förlåt


Samma sak om och om igen. Vill bara sjukna genom marken och börja om livet på nytt.
De säger "stå på dig själv", men när det händer så går det åt helvete.
Hon säger berätta för mig, prata med mig men
när jag gör det så får jag bara tillbaka en massa skrik och hårda ord.
Jag vet att jag inte gjort fel men vågar inte säga emot. Vågar inte stå på mig själv.
Vad finns det för mening med det när allt bara blir tusen ggr värre?
När allt börjar gå bra så blir det fel och det tar fart i helvetet.
Vill ha nån att prata med, det har jag. Men vill inte tjata.
Vill skriva allt men det är för privat. Vem bryr sig? Fel personer.
Fan jag orkar inte.


Kommentarer

Designen är gjord gratis av: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0